Utställning

I morgon startar en konstutställning här på Topelius!

 

Det är konstnären Ulf Leijon som ställer ut delar ur sin utställning: Blå rum med gula väggar - vårt svenska liv.

Utställningen startar med en vernissage under eftermiddagen och kommer sedan sitta uppe hela november.

 

Så här beskriver Ulf själv sin utställning:

BLÅ RUM MED GULA VÄGGAR--VÅRT SVENSKA LIV

 

"Vår flagga kan ses som ett hus eller landområde, där en mångfald blå bosättningar socialt och kommunikativt avskiljes från varandra av starka gula mellanväggar eller gränser.

För drygt 25 år sedan upplevde jag den flaggbild jag gjort som en rättvisande bild av vårt samhälle. Åren därefter dök ibland nya flaggidéer upp. De blev aldrig omsatta till bild, men kom likafullt att då och då mala på i mitt bakre huvud.

Vid långvariga projekt görs bl.a. av kostnadsskäl regelbundet en arbetsavstämning. På motsvarande sätt känns det nu, som om det funderats klart över flaggan och dess symbolikmöjligheter. Vid en sista avstämning finns nu också skäl, att utläsa förändringar i flaggsamhället. Har den blågula arkipelagen blivit bättre eller sämre för sina öbor under dessa år. Modigt och med gott självförtroende svarar jag gärna ömsom ja och ömsom nej till denna förfrågan. Så gör också de flesta av oss.

 

Vad som dessvärre med säkerhet kan sägas, är att de gula gränsfälten--även i EU-medlemskap--är lika starka som tidigare. Att vi på 26 år inte avancerat i förmågan till kommunikation över revirfälten, är en allvarlig brist hos oss. Vågar man spekulera orsakens ursprung till en blandning av: dåligt hanterad socialpolitik, avsaknad av bred utbildning, arrogans hos översittargrupperingar, samt en rent oskuldsfull folklig dumhet.

För 26 år sedan var vi naïva, samt lät oss styras. Min lilla flagga väckte lite uppseende, men förändrade naturligtvis ingenting.

Idag, ett antal skuldmiljarder senare, är filosofiska argument inte särskilt fruktbärande. Vi låter oss fortfarande (fast med lite trilska) styras dit man vill.

 

Nu lägger jag mina flaggfunderingar i kappsäcken. Vill någon annan packa upp dem, blir jag gärna supporter vid en avdammning av de gamla garderobsliken."

 

Ulf Leijon

Uppsala, 1995